Prisade ledaren Vivi Kaya: "Det är idrottarna som driver mig"

I snart 20 år har Vivi Kaya varit ledare inom parasporten. Nu har hennes engagemang belönats med JYSK Bring Dedication Award. Men själv lyfter hon framför allt glädjen, gemenskapen och människorna omkring sig.

Allt började när Vivi letade efter en idrottsaktivitet till sin son, som har Downs syndrom. Hon hittade fotbollen och följde med som förälder. Till en början hjälpte hon mest till vid sidan av, men efter hand växte engagemanget.

När sonen senare började spela innebandy tog Vivi steget fullt ut som ledare. Sedan 2018 är hon aktiv i IFAH Parasportförening, där hon i dag är ledare inom både innebandy och simning.

Simningen är det senaste tillskottet. Egentligen var det aldrig planerat. Vivi fick frågan om hon kunde hjälpa till vid ett tillfälle och sedan blev hon kvar. Nu leder hon simträningar två gånger i veckan och efterfrågan är så stor att det kan bli ännu fler pass framöver.

– Det är jätteroligt! Det ger så mycket och deltagarna och föräldrarna visar en sådan glädje och tacksamhet.

Men för Vivi sträcker sig ledarskapet långt utanför innebandyträningarna och simlektionerna. Relationen med idrottarna är viktig och hon vill finnas där även när någon behöver prata.

– Jag har sagt att de kan ringa mig när som helst innan klockan 23 om de vill prata om något. Jag prioriterar vår relation väldigt högt.

Samma synsätt präglar innebandyn. Där var Vivi med och startade Södertörnserien, som i år firar tio år. Serien har mindre fokus på resultat och mer på att alla ska få spela och ha roligt, oavsett nivå.

”Trodde att något försökte lura mig”

I mitten av oktober fick Vivi ett tydligt kvitto på betydelsen av sitt engagemang. Under Svenska Parasportförbundets årliga ledarskapskonferens tilldelades hon JYSK Bring Dedication Award.

Priset delas ut av Parasport Sverige och JYSK Sverige till ledare som med engagemang, inspiration och inkluderande ledarskap skapar bättre förutsättningar för fler att upptäcka och utvecklas inom parasporten.

– Priset betyder jättemycket och är inte något jag hade förväntat mig. Jag trodde att det var någon som försökte lura mig när jag fick telefonsamtalet. Men jag har fått många grattishälsningar och personer som sagt att jag är värd priset. Det är en ära.

Men Vivi är noga med att inte ta åt sig hela äran själv.

– Vi är ett otroligt bra tränargäng. De har varit med mig i alla år och vi känner varandra så bra. Utan dem hade jag inte klarat det.

”Jag är envis och ska vara där”

Parasporten har också betytt mycket för Vivi under svåra perioder i livet. Hon har haft cancer, genomgått en levertransplantation och drabbades för tre år sedan av en hjärntumör.

Trots det har hon fortsatt komma till träningarna, ibland med rullstol eller rollator.

– Jag älskar mitt härliga gäng! Veckans höjdpunkter är innebandyträningarna. Det är de som driver mig och gjort att jag har kunnat återhämta mig så mycket. Jag är envis och ska vara där!

Och hon är långt ifrån färdig. Vivi vill utveckla simningen, skapa prova på-tillfällen för elever i anpassade grundskolor och kanske en dag börja om med ett lag med yngre innebandyspelare.

– Det vore riktigt roligt att börja om med 9–10-åringar, som jag en gång gjorde. Det vore en cirkel som sluts, säger hon.